Jag var lycklig, vilket var oförlåtligt, dels för att det
alltmer har blivit ett yrke för mig att förtvivla och dels,
naturligtvis, för att man inte skall bränna böcker, i alla
fall inte böcker som står undanstoppade i ett fuktskadat
hus på den skånske slätten
Dessa böcker skall istället glömmas bort, långsamt vittra,
organiskt inngå i det växande förfallet, tills de upptäcks
av en förbicyclande arkeolog som då kan utbrista "Kulturskatt"
när han finner att jag har Håkan Sandells samlade produktion
från vykortstrycket och fram in i oändligheten
Jag är avståndets vän - för nära kommer jag inte ens mig själv
Föreställ dig nu åter min vän i framsätet i bilen
Vi har stannat til precis intill Gullbergs promenadstråk
Regnet är närapå omänskligt, imma och fukt kryper långsamt
upp från marken för att bädda in oss, bilen, samtalet vi för
Han är inte cynisk när han påstår att jag skrivar samma dikt
om och om igen " Det är vad du kan" Jag önskar bara att hans
ärlighet hade varit mindre brutal, för visst är det så, att jag var
som helst kan återskapa en dikt som påminner om mig själv
Ändå inte, på ett avgörande sätt har han fel den brutale friåkeren

...